Asylsökanden – Hot eller möjlighet

TOPSHOTS Migrants crawl under a barbed fence at the Hungarian-Serbian border near Roszke, on August 27, 2015. As Europe struggles with its worst migrant crisis since World War II, Hungary has become, like Italy and Greece, a “frontline” state. So far this year, police say around 141,500 migrants have been intercepted crossing into Hungary, mostly from neighbouring Serbia. AFP PHOTO / ATTILA KISBENEDEKATTILA KISBENEDEK/AFP/Getty Images

 

Intressant att leva just nu och att följa med det som sker i vårt land och den debatt som förs. Om man samtidigt följer med det som sker i Sverige och den omfattning som flyktingsituationen utgör där borde det kanske ge oss på denna sida pölen lite perspektiv. Sverige kan på riktigt tala om massinvandring och flyktingkris. Men att kalla våra 32 479 asylsökande på fjolåret för en flyktingkris eller nationalekonomisk katastrof eller ens ett hot för våra västerländska värderingar är överord på alla sätt. Ja, vi är ovana att ta emot dessa mängder eftersom Finland varit ett “stängt” land tidigare. Ja, det kommer att finnas utmaningar och kräva satsningar.  Men några oöverkomliga problem har vi inte. Så skramlet i mass- och sociala media är mest just det, skrammel, för att öka otryggheten och spä på de rädslor och fördomar som kommer till uttryck i bland annat manifestationen i bl.a. Seinäjoki nyligen.

Ett annat perspektiv

Man skulle ju också kunna vända på steken och säga att vi nu fått det som de flesta undersökningar visar att vi som nation desperat behöver, nämligen arbetskraftsinvandring, för att säkerställa välfärden framöver för vår åldrande befolkning. Bemöt dessa nyanlända med respekt, värme, förståelse och en stor portion nyfikenhet så kommer vi att se att de allra, allra flesta blir produktiva, nationalekonomiskt bidragande, riktigt trevliga och spontana färgklickar i vårt lite väl gråa samhälle. Ett och annat pucko får vi säkert med på köpet, på samma sätt som sådana redan finns hos oss, t.ex. de som just nu tar lagen i egna händer och skipar sin egen ”rättvisa” på gator och torg. Men för dessa båda kategorier människor har vi lagens långa arm och ett av världens bästa polisväsende.

Så kom igen Finland. Det här klarar vi!

Reaping what you did not sow!

The law of sowing and reaping is the principle, our society turns around. You reap, what you sow, we say. God also says in Genesis 1 Genesis 8:20, that this law shall never cease to be valid in our world. But there is actually a place where this does not apply! That place is the gospel. And that is good news! If I would get what I deserved, when it comes to my salvation, and my life as a Christian, I’d go to hell, surely.



The core of the gospel is, that we get, what we don’t deserve, or, you could say, that we get what someone else deserved. This is what the bible calls grace. In the gospel, Jesus is my virtue. His righteousness is my righteousness; his life becomes my life. The price, he paid for this, was to give his life for my sins. This is valid not only for my salvation, but it continues to apply to my life as a believer.  

Therefore, our faith should evolve more around what he has done for us than of what we are doing for him. That’s just not how it is, when I look at my own life, or our congregations. We are busy with what we do for him or rather what we have not done yet, or doing insufficiently. When we are not satisfied with the result, we assume that there is something we have done inadequately and feel that something wrings our neck. But it’s not about that! Instead, we need to be concerned with, fascinated about, and grateful for, what he has done for us. Surely, we do things, primarily for one another, but that always has its foundation in what he has done for us. 

Some people say that we need to grow further from the simple gospel of grace, but that is, completely, 100%, rubbish and nonsense ! If there is a direction we have to grow to, it is into grace, not away from it.

Take a moment each morning (e.g. with a scripture or a good devotional book) and thank God for what has done for you in Christ, and ask Him to show you, even more during the day, what this really means. It will transform your life! You will go from a self-centeredness which leads to damnation to a “gospel-centeredness” which leads to freedom. You are likely to fall into the performance and self-righteousness swamp again and again again. That’s why you need this reminder every day. It is only when you are free from yourself and your self-salvation projects that you can really begin to live for others.

This is good news to start the week with!

Att skörda det du inte sått!

Lagen om sådd och skörd är den princip som får vårt samhälle att snurra. Det du sår får du skörda, säger vi. Gud säger också i 1 Mos Genesis 8:20, att den lagen aldrig skall upphöra att gälla i vår värld. Men det finns faktiskt en plats där den inte gäller! Den platsen är evangelium. Och tur är väl det! Skulle jag få det jag förtjänade vad det gäller min frälsning och mitt liv som kristen så skulle det gå fullständigt åt skogen, ja, ännu sämre faktiskt…

Evangelium handlar om att vi får det vi inte förtjänar, eller man skulle också kunna säga att vi får det någon annan förtjänat. Detta är vad bibeln kallar nåd. I evangelium blir Jesus förtjänst min. Hans rättfärdighet blir min rättfärdighet, hans liv blir mitt liv. Priset han fick betala för detta var att ge sitt liv för min synd. Detta gäller inte bara för min frälsning utan fortsätter att gälla för mitt liv som troende.

Därför måste också vår tro handla mera om vad han har gjort för oss än vad vi skall göra för honom. Så är det inte när jag ser mig omkring vare sig i mitt eget liv eller i våra församlingar. Vi är upptagna med vad vi gör för honom, eller snarare vad vi inte gjort eller gör för lite. När vi inte är nöjd med resultatet utgår vi från att det är nåt vi gjort för litet av och känner att vi borde ta oss i kragen. Men det handlar inte om det! Istället behöver vi få bli upptagna av, fascinerade över och tacksamma för vad han gjort för oss. Visst skall vi göra saker och då främst för varandra, men det har alltid sin grund i vad han har gjort för oss.

En del säger att vi behöver växa vidare från det enkla evangeliet, från nåden, men det är fullständigt 100% struntprat och dumheter!. Om det är någonstans vi behöver växa så är det in i nåden, inte bort från den.

Ta en stund varje morgon (t.ex. med ett bibelord eller en bra andaktsbok) och tacka Gud för vad han i Kristus gjort för dig och be honom visa dig ännu mera av under dagen vad detta verkligen betyder. Det kommer att förvandla ditt liv! Du kommer att gå från självcentrering vilket leder till fördömelse till ”evangelium-centrering” vilket leder till frihet. Du kommer antagligen att falla in i prestations- och egenrättfärdighets-träsket gång på gång igen, därför behöver du denna påminnelse varje dag. Det är först när du är fri från dig själv och ditt sjävfrälsnings-projekt som du verkligen kan börja leva för andra.

Goda nyheter att börja veckan med!

Chosen or not?

I’m sitting here and preparing for my preaching series on “Romans“ part 11, that I will preach about in Sion on Sunday, 15.03.2015.

I have had some anxieties about this part of Romans (9-11) as it’s about the fact that God choses who he wants to choose, which is a question at the heart of what theologians call „predestination“.



There are a lot of insights about this in the Bible, but it feels a bit difficult and scary. But while I am sitting here in the midst of my preparation, I can suddenly see it clearly, and now I can barely sit still anymore, because of my excitement. 

The question is: Who is chosen? Is Israel chosen; all of them or just a few? What about the rest of us then? How is it really?

The simple answer is: No one is chosen! What? Come on! None is chosen, because there is no one worthy to be selected, because all of have sinned. That’s what John weeps over in Revelation 5:4; that’s what Paul says in Romans chapter 1-7, that is the gospel message. There is no one to choose from! 

And that is the case until in the middle of it all, a man is walking down to the Jordan River in the countryside in Israel about 2000 years ago. He walks up to another man, called John. John is a strange character, who goes around dressed in camel skin. He baptizes people; insurgents like you and I who have rebelled against God. John is saying to them: turn away from your sins and return to what you are fleeing from. And the people are coming to him to get baptized. So did this man come to John, and says: “Baptize me, too!”, John pales and says: “I need to be baptized by you.” But the man says: “Baptize me” and that is what John does. In the moment the man who, by the way, was called Jesus, rises up from the water, the heaven opens and God himself says: “This is my Son, whom I love”. 

What was going on there? Well, God choses a man, the man, Jesus Christ! Now there is one who was chosen!

But what does this help me, I’m still outside! However this man, Jesus, dies on the cross a number of years later and in his death he chooses me! He is entitled to choose, because he is God. I am chosen to be a part of his team. I am selected by God himself! That has nothing to do with my performance whatsoever but it has everything to do with his righteousness and his right to choose.

In HIM, in Jesus, I am chosen! Now, it does not matter anymore, whether I am a Jew, or a Gentile; a man, or woman; rich, or poor; religious, or not religious. Now it is all about God who chooses me in Christ. God has the right to choose who he wants! And he chooses me in Christ! Of course, I want to receive such an offer! 

“Yet to all who receive him, to those who believed in his name, he gave the right to become children of God. “ (John 1,12)

This makes it difficult to sit still! Can’t wait until the 15.03….

Utvald eller inte?

Sitter och förbereder predikoserien “Romarbrevet” del 11 som jag predikar i Sion söndag 15.3. Har haft lite ångest inför denna del av Romarbrevet (Rom 9-11) eftersom det handlar om att Gud väljer vem han vill, det som ligger till grund för det vi i teologin kallar predestinationsläran. Finns en hel del om detta i bibeln, men det känns lite svårt och skrämmande. Men när jag sitter här så klarnar det mitt i allt för mig och nu kan jag knappt sitta stilla av iver.

Frågor som: Vem är utvald? Är Israel valda; alla av dem eller bara några? Hur är det med oss andra då? Alltså hur är det riktigt?

Svaret är enkelt: Ingen är vald! What? Nej, just det! Ingen är vald, därför att ingen är värdig att utväljas, eftersom alla har syndat. Det är det som Johannes gråter över i Uppenbarelseboken 5:4, det är det som Paulus konstaterar i Romarbrevet kapitel 1-7, det är det som är evangeliets budskap. Det finns ingen att välja!

Och så är det ända tills det mitt i allt kommer en man gående ner till floden Jordan på landsbygden i Israel för ca 2000 år sedan. Han går fram till en annan man som heter Johannes. Johannes är en märklig figur som går runt klädd i ett kamelskin. Han döper människor; rebeller som har vänt Gud ryggen. Han säger vänd om till honom som ni flyr ifrån. Och folk kommer till honom och blir döpta. Så kommer denna man fram till Johannes och säger: Döp mig också! Johannes blir alldeles blek i ansiktet och säger: ”Det är ju jag som behöver döpas av dig”. Men mannen säger: ”Döp mig” och det gör Johannes. När mannen, som föresten hette Jesus, stiger upp ur vattnet öppnas himlen och Gud själv säger: “Det här är min son, som jag älskar”. Vad är det som händer? Jo, Gud väljer en människa, människan Jesus Kristus! Nu finns det en som är vald!

Men vad hjälper detta mig, jag är fortfarande utanför! Men denne man, Jesus, dör på ett kors ett antal år senare och i den döden väljer han mig! Han har nämligen rätt att välja, eftersom han är Gud. Jag blir utvald att få vara med på hans lag. Jag blir utvald av Gud själv! Har inget att göra med min prestation eller präktighet över huvud taget utan det har att göra med Hans värdighet och rätt att välja.

I honom, i Jesus, är jag utvald! Nu har det ingen betydelse om jag är jude eller hedning, man eller kvinna, rik eller fattig, religiös eller icke-religiös. Nu handlar det om att Gud i Kristus utväljer mig. Gud har rätt att välja vem han vill! Och han valde mig i Kristus! Klart att jag vill ta emot ett sådant erbjudande!

“Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn”. (Joh 1:12)

Fatta att det är svårt att sitta stilla! Kan knappt vänta till 15.3…

En Gud som har koll på läget

Måndag morgon och en ny vecka startar. Talade om Jesus återkomst igår i Sion. Min “punch line” var:

Jesus återkomst är inte ämnad att skrämma till helgelse, utan den är orsaken till glädje och hopp mitt i vårt lidande och vår synd.

Varför är det så? Jo, därför att det finns en Gud som vet vad han gör. När kyrkan har talat om Jesus återkomst har det oftast handlat mest om eld och svavel, men det är inte Bibelns huvudbudskap. Jesus återkomst handlar i första hand om att Gud har en agenda där han är ute efter att återupprätta allt.

Gud tappar inte konceptet för att vi är bristfälliga syndare som har tendensen att strula till hans goda plan för oss hela tiden. Jag är så otroligt tacksam för att Gud inte grundade min frälsning på min förmåga eller på mina prestationer, utan på Jesus förmåga och hans prestationer för mig. Min frälsning vilar alltså på säker grund och det känns bra också denna måndag. Det ger mig en orsak att i dag igen säga: Tack kära älskade Jesus!

Gud blir alltså inte överraskad av vår bristfällighet. Någon har sagt:

När Adam och Eva ännu tuggar på frukten i paradiset planerar Gud för Betlehem…

Jag sade igår: När lärjungarna står på Oljeberget utanför Jerusalem och oroligt tittar upp i luften efter Jesus som försvann från dem till himlen, kan änglarna meddela dem att ankomst nummer två är planerad i minsta detalj.

”Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.” (Apg 1:11)

Gud har allt i sin hand. Inte bara hela världen utan till och med mitt liv och min framtid.

Tack Jesus!

Vadå kyrka?

Vad är egentligen Kyrka eller församling. Jag tror att dessa ord väcker olika tankar hos oss, beroende på våra erfarenheter. Kyrka kan bli så många saker, ibland närmare och ibland längre från det som det var tänkt. Vad jag tror kyrka skall vara mer än något annat är: En samling kring Jesus.

Det grekiska ordet för kyrka är Ekklesia som betyder “de utkallade”. Vad är kyrkan utkallad till? Jo, till att samlas kring Jesus istället för att vara upptagen av sig själv. När vi samlas kring honom blir vårt perspektiv rätt och vi förstår det vi behöver förstå, nämligen att:

Gud är stor!

Som Augustinus sade för länge sedan: Vårt hjärta är oroligt till dess det finner vila i dig!

Encounter

Så var det dags att dra iväg på Encounter wekend med 30 män. Skall bli super kul. Det blir god mat, trevliga vänner, mycket snack och mycket Jesus tror jag.

“Our heart is restless until it finds its rest in You” – St Augustine

WOW del 2

²⁴Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande – ²⁵den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre – honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen. – Judas v.24-25

Är fortfarande helt upptagen och fascinerad av Guds storhet. Tror att det varit för lite av det och för mycket fokus på mej tidigare. Det är Gud som skall vara i fokus. Då faller också mitt liv på plats. Och min plats är inte som tillvarons huvudperson. Försöker jag spela den rollen kommer jag att konstant vara otillfredsställd och jaga efter att räcka till. Om det däremot får vara Gud som spelar första fiol kan också jag ge mitt bidrag, som reformatorerna sade år 1646 i Westminsterbekännelsen:

• Fråga 1. Vad är människans främsta mål?
• Svar. Människans främsta mål är att förhärliga Gud* och åtnjuta honom för alltid.** •
  * 1 Kor. 10:31; Rom. 11:36. ** Ps. 73:25-28.

WOW!

³¹Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? ³²Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? ³³Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. ³⁴Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. ³⁵Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? ³⁶Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.  ³⁷Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. ³⁸Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, ³⁹höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre – Rom 8:31-39.

Här är en till av Paulus lovprisningar (doxologier). Efter att ha talat i Romarbrevet 7 om sin egen syndfullhet och i Romarbrevet 8 om det Jesu har gjort för vår frälsning, i vårt ställe, och de möjligheter att leva ett fungerande liv som detta möjliggör, kan han inte hålla sig längre utan utbrister i denna ljuvliga lovprisning till Gud.

Som du märker handlar det väldigt lite om vad vi gör och extremt mycket om vad Gud gjort. Därför är det hans ära, hans förtjänst, hans storhet och hans nåd som Paulus lovprisar. Ingenting kan skilja oss från honom, därför att han håller oss i sin hand.

Fokusera på Guds storhet och hans möjligheter i dag, så kanske du frestas att dra av en riktig “doxologi” du också 😉